Söndag, djupets dag

Jag vågar inte berätta, jag vågar inte gå igenom det senaste halv året, jag är rädd att de kommer försvinna. .. rädd för att inget hände, att all bara varit en dröm...                            
Efter en träning, efter ett lopp, efter en övning brukar jag alltid analysera hur det gick, hur det kändes, ja bara gå igenom allt flera gånger och gå in på detaljer.         
Men jag vågar inte gör att längre, inte när det handlar om mig själv i alla fall. Jag vågar inte se mig och se hur jag har blivit, allt bara händer. Jag gillar att observera personer vad de gör, hur de mår. Att se hur de är och har blivit men när jag ser på mig själv vill jag inte se utvecklingen, jag vågar inte tro på den jag är eller det jag har för tänk om det försvinner, då kommer allt jag ha pratat om och skrivit om bara varit en stor lögn allt ihop, jag vill inte låta det ske, det här senaste Halvåret har varit ett av de bästa i mitt liv, nytt folk, nya miljöer blandat med det gamla, jag tror inte jag ångrar något som jag gjort på länge. Jag har älskat det och jag kommer att älska resten av gymnasiet (det däremot var svårt och skriva... jag har ingen aning om vad som kommer att hända... tänk om det inte blir så...)

Livet är ditt och kommer alltid att vara det, gör det bästa av situationen och lev livet!