Spring för livet, om du har det kärt

Filmen spelas upp gång på gång i mitt huvud. Fastän det var tre, nej fyra månader sedan det hände ser jag det fortfarande klart, varenda detalj. Du fanns där och sen var du borta. Jag ångrar det inte, men jag är rädd, rädd för att det ska hända igen. Rädd för att ingen kommer förstå, rädd för att jag finns. Efter 18 år borde jag förstått men jag var för naiv och litade på dig. En händelse som jag kunde räknat ut i för väg, om jag bara hade tänkt. Men det gjorde jag inte, jag tänkte inte. Jag bara lät det hända, sanden förvandlades till glas som sedan krossades. Och reparera glas, det är näst intill omöjligt.
Jag vill stänga av filmen, aldrig se den igen, men det går inte, den kommer alltid finnas där, där som ett minne, ett spöke, oavsett om jag vill eller inte. Jag gillar inte den som skapade repeat.

Jag hatar mig själv för att jag tänker

Jag har aldrig vetat att jag var i farozonen. Jag har aldrig förstått att jag skulle bli som alla andra. Men när jag insåg det kom det som ett slag i magen. Jag vill gråta men jag vet inte vad jag ska gråta för. Ska jag gråta för att jag är helt jävla dum i huvudet eller ska jag gråta för att det här faktiskt händer?

Jag trodde inte att jag skulle bli en av de tusen andra tjejerna som finns i världen. Jag trodde inte jag skulle bli så otacksam, så hatiskt. Jag kan inte förstå hur jag kan ha komplex. Jag är väl perfekt? Eller? Jag trodde att jag accepterade mig själv, jag trodde att jag kunde vara en sån som var nöjd. Men jag märker det mer och mer. Jag är inte en sådan. När jag tänker efter är det mycket som jag vill ändra på mig själv. Mer än vad jag någonsin trodde. Men ändå om någon frågar mig om jag skulle göra en skönhetsoperation om jag fick chansen så vet jag inte vad jag skulle svara. Skulle jag svara ja och fixa något och i så fall vad. Eller skulle jag svara nej, jag är nöjd. Och tydligen som jag har märkt den senaste så är jag ju inte nöjd. Jag brukar alltid säga till folk att de ska vara nöjda med sitt utseende och inte ens tänka något annat. Men om jag börjar tvivla på mig. Varför skulle någon lita på mig. Och när ska jag börja älska mig själv?

Jag har alltid hatat att köpa kläder, och allmänt tänkt på mode etc. och det är först nu som jag börjar förstå verkligheten. Jag måste fråga mig själv varför jag inte gillar det, borde inte alla göra det? Vad är det jag inte gillar? Och jag tror jag börjar inse, det är för att jag inte är nöjd med mig själv vilket gör att inget jag tycker är snyggt. Jag har alltid svårt när jag ska välja kläder, speciellt till lite finare saker till exempel nyår. Många pratar flera veckor innan vad de ska ha på mig men jag bryr mig inte om det, mitt eget alltså. Fram till en eller två dagar innan. Och då kommer paniken. Jag har ingen aning om vad jag vill ha, om något passar. Och jag skjuter alltid upp det till sista dagen fastän jag vet att det kommer bli ett helvete. Och detta för jag hatar kläder. Eller så hatar jag mig själv? Sen att jag är osäker och inte vet vad jag tycker gör ju inte saken bättre.

När det är en vanlig dag tar jag bara på mig något bekvämt. Jag har på mig det som jag vet att det här kan jag ha. Även om jag tvivlar på det ibland. Det som jag vanligast tar på mig är ett linne, en hoodietröja och ett par jeans. Och jag har alltid undrat varför jag är så bekväm i det. Men det måste vara för att jag inte visar, min figur och visar inte min kropp då det finns massor av tyg runt omkring mig. Vilket visar att jag läng har varit rädd för mig själv, rädd för att visa. Men när det blir något finare kan jag inte ha på mig det, det är alldagligt och oengagerat. Eller? Är det här också bara i mitt huvud? Måste jag verkligen klä upp mig? Vem bryr sig. Antagligen bara jag. Jag vill inte ha något jag är obekväm i och om jag aldrig har på mig något så blir det obekvämt vilket skapar en ond cirkel. Det spelar ingen roll hur många som säger att det är snyggt. Det är fortfarande jag som ska bära det och vara bekväm i det.

När jag tänker efter så har jag nog aldrig kunnat ta egna beslut. Jag har alltid lyssnat på andra om vad de tycker, för att jag inte vet själv. Eller så vågar jag bara inte uttrycka mina åsikter. Om jag säger något och jag vet att någon annan tycker något annat är jag hellre tyst än att ta den diskussionen. För jag vill inte förlora, jag vill inte bli nertryckt jag vill inte visa hur jag känner, jag vill inte bli sårad. Jag sluter mig själv, stänger mina tankar och blir tyst. Och samma sak gäller kläder. Jag säger inte det jag tycker för att jag är rädd för att andra ska säga sin åsikt. Jag blir antagligen lätt påverkad av andra. Även om jag inte vill tro det själv. Detta för att jag tar undan mina egna åsikter och inte vågar tro på att jag faktiskt kan, eller vet något.

Jag hatar mig själv för att jag är dålig och tänker så här, men jag hatar mig själv ännu mera när jag säger det. Jag hatar mig för att jag inte tror på mig, att jag blir som alla andra, jag hatar, hatar att just jag tänker så här.

Jag finns och jag klarar av sanningen

Jag orkar inte. Jag är trött på allt just nu. Jag är trött på människor, på mänskligheten. Jag är trött på att ses som liten. Jag är trött på att ingen vill säga sanningen för att de inte tror att jag klarar av den.

För några veckor sedan hände det mycket mellan mig och en kompis. Först blev jag skitförbannad på honom, sen sa han att han inte kunde vara med mig för att jag hade förändrats och han hade aldrig sett mig så här arg förut. Jag tyckte det var fel reagerat, men jag är fortfarande glad, glad för att han sa det rakt ut. Även om han inte sa det exakt som det var och även om han inte sa det solklart så sa han ändå det och jag fick veta det. Och just det är jag glad över, att han berättade. För just nu är jag bara jävligt förbannad på folk som inte berättar, jag förstår inte hur folk tänker när de undanhåller sanningen för en. Tror de inte att jag klarar av att höra sanningen? Tror de att jag kommer bli ledsen? Eller sur? Jag förstår inte att personer inte berättar sanningen. Ska vi inte vara ärliga? Om vi inte kan prata vad betyder då våran vänskap, betyder det ingeting för dig? Betyder jag något för dig? Jag förstår inte, hur tänker ni? Ni som inte berättar? Jag är inte ett barn längre, jag klarar mig, det blir bara värre om ni undanhåller sanningen. Jag hatar det. Hatar.

Vad har hon?

Vad har hon som inte jag har? Vad är det som gör att jag inte har det. Person, folk, människor säger att vi är lika. Men jag tror inte på det, inte längre. Hon är bättre, bättre på allt. Vad vi än gör så är hon alltid där och är före. Jag vill visa att jag också kan men ingen bryr sig jag är bara den andra, aldrig först alltid tvåa eller sämre. Jag vill hata henne för hon gör så men hon rår inte för det, hon är bara sig själv, ett bättre jag, jag älskar henne för att hon kan och vågar. Jag älskar henne för hon finns alltid där för mig. Hon är min förebild, en förebild som jag aldrig kan leva upp till... jag vill bara bli bra i något, vad som helst, jag vill vinna det är det som betyder, ingen kommer ihåg en tvåa. Vem kommer tillexempel ihåg vem som kom tvåa bakom Usain Bolt i OS 2012? Eller trea? Vem minns vem som tvåa i master chef? Vem minns tvåan när man kan minnas ettan? Jag vill att nån ska börja tänka på mig som första val, jag vill bli bra. jag vill nån gång bli sedd som bäst, sedd som den man gillar, den som är bäst. jag vill bara nån gång, även om en endast det liten gång vill jag slå henne, visa, förvandlas, bli den bättre. Få henne att nån gång vilja ha det jag har och inte tvärtom.

Söndag, djupets dag

Jag vågar inte berätta, jag vågar inte gå igenom det senaste halv året, jag är rädd att de kommer försvinna. .. rädd för att inget hände, att all bara varit en dröm...                            
Efter en träning, efter ett lopp, efter en övning brukar jag alltid analysera hur det gick, hur det kändes, ja bara gå igenom allt flera gånger och gå in på detaljer.         
Men jag vågar inte gör att längre, inte när det handlar om mig själv i alla fall. Jag vågar inte se mig och se hur jag har blivit, allt bara händer. Jag gillar att observera personer vad de gör, hur de mår. Att se hur de är och har blivit men när jag ser på mig själv vill jag inte se utvecklingen, jag vågar inte tro på den jag är eller det jag har för tänk om det försvinner, då kommer allt jag ha pratat om och skrivit om bara varit en stor lögn allt ihop, jag vill inte låta det ske, det här senaste Halvåret har varit ett av de bästa i mitt liv, nytt folk, nya miljöer blandat med det gamla, jag tror inte jag ångrar något som jag gjort på länge. Jag har älskat det och jag kommer att älska resten av gymnasiet (det däremot var svårt och skriva... jag har ingen aning om vad som kommer att hända... tänk om det inte blir så...)

Livet är ditt och kommer alltid att vara det, gör det bästa av situationen och lev livet!

Det finns ingen tyngre börda än den av livets tomhet.

Ljustet lyser ut i det blå, kan vi verkligen se den eller är det bara en illusion? Man försöker ta på den men känner ingenting, när du har förlorat din kärlek kan det kännas på samma sätt. Den påtagliga tomhet som alltid finns där som om du saknar något i ditt liv. Det enda du tänker på är att du vill ha tillbaka den bit som du har förlorat på ett eller annat sätt. Du börjar få tillbaka minnena och börjar titta bakåt. Vad var det som egentligen fanns vem var det egentligen som gjorde allt, vem skapade det du hade? Hur skulle du ha gjort? Så många frågor men inga svar finns att finna.

Jag är rädd

Jag är rädd... rädd för mycket. Men en sak jag är mest rädd för, är mig själv. Vetskapen om att jag när som helst kan skada mig själv, när som helst kan göra mig illa och Det enda som stoppar mig är mitt psyke. Vad händer när mitt psyke inte orkar längre, vad händer om jag inte orkar säga stopp. Kommer blomman bli något annat? Det är det jag är rädd för, vad kommer hända? Vad är jag kapabel till att göra?
En annan sak jag också är rädd för om mig själv är min förändring, jag har förut sagt att det är bra att man förändras och det tycker jag fortfarande, men vad händer om förändringen sker så fort så att jag inte hinner med. Hur vet jag att jag är jag och att jag är den jag vill vara. Hur vet jag det? Många skulle säkert svara att jag vet det, innerst inne hos mig själv, men om man inte vet eller kan känna det. Vad gör man då? Ska jag låsas att jag är mig själv när jag inte ens vet det själv... det är det jag är rädd för. Att ljuga för mig själv. Att ljuga för andra om vem jag är.

Här skulle det stått en rudrik om jag hade orkat kommit på en...!

Det var länge sen jag  skrev något här, jag vet, men så är livet ibland vill man skriva och ibland inte. Jag är nog glad att jag inte är en författare eller typ journalist liksom då måste man skriva på beställning... Usch! det är ju svårt, i och för sig har de ett ämne... Men ändå! jag tror inte jag kommer bli sån! xD
(Kommer sluta att jag är en av Sveriges största journalist om 15 år...! skojar...)

Men till det jag ville komma med det här inlägget är att jag kanske kommer tillbaka och bloggar nu, om jag känner mig på gång! vvi får se hur det blir med den saken!

Sen jag skrev förra gånger har en massa saker hänt (Nehe? konstigt Camilla, trodde inte saker hände under tre månader typ -.-) Men i alla fall jag har blivit stor! eller större i alla fall! kommer aldrig att bli stor xD, men jag har blivit så stor nu så att jag har börjat gymnasiet (!!!) alltså hör ni hur det låter? helt otroligt! folk frågar mig vilken klass jag går i och det brukar väl låta typ så här "Men Camilla vilken klass är det du nu går i igen?" "eh... Ettan..!" Alltså hör ni hur det låter?! Läskigt! Ofattbart!
Men jag går i alla fall på gymnasiet nu även om jag nu inte förstår det själv...! lite trögtänkt tror jag nog!

Nu ska jag nog fortsätta att plugga har ett prov i morgon..! Usch, jaja det går säker bra! Hoppas jag! Sen laddar jag ju upp på bästa sätt också! Choklad! Kärlek till det! :D
Så nu till plugg och Choklad! Puss på er, era galna underbara personer!

Skator och andra äckliga fåglar

Idag så stod jag lagade mat med hög musik på och plötsligt hör jag ett ljud och kollar mot altandörren där ljudet kom i från och ser att det står en skata som nyfiket kollar in, jag stänger av musiken för att skrämma skatan så han flög ut, innan jag hann göra något vänder sig skatan om och hoppar ut, 

slutsatsen jag drar av detta är att skator gillar bra musik och jag spelar bra musik! :)

När vi ändå pratar om fåglar så har jag kommit fram till att jag är livrädd för fiskmåsar, jag vet att jag har skrivit det förut men då trodde jag att jag inte var seriös, jag trodde inte på att jag seriöst kunde vara så rädd för något Så vanligt som fiskmåsar men jag hade fel... Jag är rädd. Jag är livrädd för fiskmåsar.

Ingen dör före sin tid.

Som ni kanske inte vet eftersom jag inte har berättat det, men min mobil har kraschat... Och jag kan meddela att han är död... officiell dödsdag 6/6-2013 Sveriges nationaldag. Det var en hemsk tragedi  som inträffade och han dog av värmeslag... Så jag har nu min gamla... Sony, visst jag hade saknat honom menmen.. jag gillade HampusToreCarl! Han var en som betydde mycket för mig! :D<3 Det som däremot var lite trevligt var att Sony bjöd på många saker och gamla minnen väcktes till liv! så tänkte nu berätta om en av dem.

Detta sms är till en Julia och handlade om en dröm som jag drömde natten till den 19 dec 2010:
Alltså det var tre killar, (gubbar typ) som hade en kriminell bakgrund som alla ville skona sitt liv genom att vara med i varsin friidrottstävling. Den första killen var det inga konstigheter att få in i en av tävlingarna så efter det struntade man i honom resten av drömmen. De andra tävlingarna hade typ varsitt test som var typ "simma från USA till Kanada eller åtminstone 70 sekunder". Den första fick ner testet till 65 sekunder och gjorde de och han fick vara med i en tävling. (det är nu spänningen börjar) När det var den tredjes tur (hade samma inträdesprov som den andra) så skulle vi gå någonstans och det blev kväll så vi bestämde oss för att ta in på ett hotell men killen hade inte råd så vi övertalade en butikschef så att vi fick sova där! Sen försvann han, vi (som nu var min kusin, syrra och jag) sov där men mitt på natten kom det tre tjuvar. Vi får panik och det enda gömstället vi hittade var under en bänk så vi gömde oss under den, jag var på ena sidan och de andra på den andra sidan. Vi hann inte in hela vägen utan mina ben syntes utanför. Jag minns att jag hade min vita mössa med tofs på huvudet och helt plötsligt drog någon av mig den så att jag kunde få upp huvudet mer, såg jag en av "rånarna" rakt in i ögonen, jag vet inte riktigt vad som hände sen men de gick ut ur affären och försvann typ, vi ville ju inte vara kvar i huset så vi skulle gå därifrån, så stod "rånarna" vid utgången och enda utvägen för oss att ta oss ut var att springa, så vi sprang rakt ut och fortsatte sedan ner mot strandpromenaden och jag hade en nöt i handen :). (Där låg nyckeln) sedan kom vi undan "rånarna" men de var snabba och det var asläskigt! (skojar inte!) Sen var det en som hette Maria som hade bott på hotellet/vandrarhemmet bredvid affären som åkte flygplan hem och fick skriva massor av autografer för att hon var där när "rånet" inträffade och hon fattade ingenting men skrev glatt autografer till alla. Sen vaknade jag!

Oj, va lång det blev! haha ja, den kan vara lite osammanhängande men ni vet hur drömmar är! Har ändå försökt fixa till den menmen :). Det jag tyckte var mest roligt var att jag hade skrivit rånare med såna här Fjuttar "" samt mina kommentarer! så som Typ gubbar! Men nu har ni fått höra en av alla min massvisa drömmar! kanske kommer en till eller inte vi får se, vad tycker ni? :) Kommentera!! :D:D haha nu ska jag sova ska långt imorgon! :P Så sov gott och Puss på er alla! :*

MasterChef

Sitter nu och kollar på MasterChef, otroligt kul att se på xD haha kolla på folk som lagar mat... det känns inte så interessant... Det var helt hemskt nyss... de behöhvde använda... Nej det är så hemskt så jag inte ens kan berätta...

Det är inte du längre, du är någon annan

Det kan vara svårt att höra från någon att man har förändras särskillt om det är från en nära vänner eller en gammal vän, ofta kan man höra orden "Du har förändras" eller något i stil med "Du är inte den personen som jag brukade vara med" man tar det ofta negativt, för vem liksom vill höra något sånt, "du är annorlunda jag vet inte om vi kan vara med varandra längre" som man i klarspråk egentligen kan säga. Men frågan är om det inte är en bra sak att få veta, man får en bekräftelse att man har blivit äldre och större. Missförstå mig rätt nu, självklart tycker jag inte alltid det är bra om en vän säger så och det är aldrig roligt förlora en vän men fraserna kan ändå betyda! Låt mig förklara,

 Närjag gick i femman gick jag i en skola som var väldigt stökig, eller den var typ i hopslagen med en annan skola så det var helt kaos, men jag hade några vänner där som jag var med hela tiden, jag bytte sedan skola och gick där sexan och halva sjuan, sen började de på min nya skola, vi var inte lika mycket med varandra men vi prata nån gång då och då, men vi hade liksom växt i från varandra lite. En sak som jag tydligt kommer ihåg från när vi pratade var att en av mina kompisar sa "alltså Camilla, du har förändras" och jag tog det lite hårt, för som sagt det är aldrig kul att höra. Men efter ett tag så började jag förstå vad orden betydde för mig, jag hade förändras, jag hade kommit vidare i min utveckling. 

Det är viktig att förändras och om inte jag skulle förändras som jag har gjort skulle jag inte vara den jag är idag, jag skulle vara likadan som jag var i femman, och det skulle jag inte vilja. Så de orden kommer jag alltid bära med mig, jag kommer förändras och jag vill, ja jag vill faktiskt förändras. En ny värld kommer öppna sig för mig, en chans och jag kommer ta den, för tiden går och inget består, allt kommer förändras precis dom jag, du och alla andra. 

Utan förlust är det ingen glädje i att vinna

Dagen blev rätt bra igår! Bättre än förväntat så det var bra! :D Jag tror aldrig jag har fuskat så mycket när jag har spelat krocket någon gång! xD Men till mitt försvar måste jag säga att jag spelade med Disa, vilket skulle låter sjukt taskigt men hon är tre och sjukt gullig! Min nya bästa vän! Det var så roligt! Varje gång hon slog på bollen så kom den runt trettio centimeter! Så jag ”råkade” putta till bollen ett ex antal gånger så den låg bra tills nästa slag! Sen ”råkade” jag ju också ta bort några portar så det var lättare och slå! :D Men Vi var grymma i alla fall!  Vann nästan!

Men det var igår det! Och nu är det idag, men snart i morgon! Allt går så fort men vet ni vad?!?! :D:D JAG HAR SOMMARLOV!! Så jag har frihet just nu! Så roligt och skönt. Däremot kan jag inte förstå att jag har slutat nian, kan ni förstå det jag har slutat nian! Så overkligt! Men jag har gjort det, och om några månader går jag på gymnasiet så, I Think thats going to be amazing, AMAZING!! Så klar kommer jag ju sakna de jag känner och de som gick i min klass/parallell klass, men det här är något nytt för mig och jag är glad över att göra det! Förnya mig! Börja om.

Idag har jag bara tagit det lugnt! Haft en fantastisk dag med min syster! Först lite kubbspel, visste ni förresten att en stubbe som man hugger ved på heter Huggkubbe? Haha! Så underbart kul! Så fint ord! Sen har vi kört Just Dance 4. Det är så underbart kul! Sen har jag kollat på film också! Två stycken, Legally Blonde och Legally Blonde 2. De filmerna är så roliga och förutsägbara! Har ni sätt dem? Om inte? Gör det! För det är två lättsamma filmer som är allmänt sköna! Sammanfattningsvis skulle jag säga att det handlar om en blond tjej som i första filmen vill förlova sig med hennes pojkvän men i stället dumpar hon henne för hon är för oseriös och hon vill bevisa motsatsen. Så om ni har tråkigt någon gång så kolla på filmerna! :D

Men nu ska jag sova, innan jag ska väcka Åsa i morgon! Vilket betyder att jag måste upp tidigt L USCHUSCHUSCH!!! Jaja det ska bli roligt i alla fall! Så God natt, Sov gott puss :*

It's all in your head.

Nu nu är jag fri! Nu har jag ett helt sommar lov som väntar mig! Det som jag ska göra till ett perfekt sommarlov!! :D Just nu sitter jag och väntar! perfekt sommarlov var det ja...! haha nej men min släkt kommer idag för att fira Åsa, min syster! Det är helt SJUKT!!! Hon fyller 20 på måndag, jag kan inte förstå det! Alla blir så gamla så fort, jag vill bara stoppa tiden, Det går för snabbt.

Hade för övrigt jättetrevligt igår! först skolavslutning och sen äta ut! otroligt kul! och alla typ kom och gick! :D Sen på kvällen åkte jag till en kompis! och förutom att jag fick hur ont i magen som helst så var det underbart kul! :D Så tack för dagen igår den blev perfekt för mig!

Nu ska jag fortsätta städa lite men i övrigt är mitt rum super! :D Så puss på er, ha det bäst! :*

SKOLAVSLUTNING 9:an

Det är nu dags, Efter 16 års längtan och 9 skolår, jag kommer snart ha gått ut grundskolan. Den enda skola som är ett måste. Om ca 4 timmar, så är jag fri. Jag kan skita i allt bara försvinna, för jag måste inte något längre. Under den här sommaren släpps alla krav, jag kan göra vad jag vill jag kan följa mina drömmar! Jag kommer vara fri.

Ja, som sagt så slutar jag skolan idag, vilket är både roligt och ledsamt, jag vet inte vad som är värst, att bara släppa taget eller att förstå att man blivit äldre... Vi får inte vara ute idag, vi ska vara på carlforsska det är så konstigt! Föregående år har vi varit på vallby friluftsteater och jag som faktiskt börjat gilla det där stället...! Menmen livet och händelsernas blir inte alltid som man tänkt sig, det är väl bara och stanna upp kolla och sen flyta med!
Nu ska jag börja göra mig i ordning, så puss på er! :*